hej ensamma människa.
Har även börjar fundera på om det kanske är dags att bli vuxen med tanke på att jag faktiskt fyller 20år. Men samtidigt så är väl inte 20år så himla mycket och då måste man väl fortfarande kunna träffa och umgås med vänner? Det är ju inte precis som att jag har barn och familj. Jag kanske helt enkelt måste göra något vettigt och träffa vänner som faktiskt vill och tycker om att umgås med mig. För att sitta hemma en lördagskväll och kolla på melodifestivalen med mamma och pappa känns inte riktigt som ett så roligt alternativ längre...
Okej, för att sammanfatta detta inlägg lite (vet att jag har lätt att spåra ur) så har jag väl insett att jag är en otroligt ensam människa. Kommer i framtiden bo ute i skogen med 20 draghundar och ränna runt i skogen med en termos te i väskan (ja te är väl en självklarhet när man ska ut i skogen?).
skjut mig..
Förstår inte hur jag kan ha skitigt i exakt alla uppgift i tre år och ändå trott att jag skulle klara av skolan. Får nu sitta hela dagarna och slita arslet av mig bara för att få ett G i kurserna...
Önskar verkligen att man kunde lyckas i livet utan att gå i skolan
söndag 5/5
Men jag har iaf till slut hittat skor till balen och studenten så nu är det bara väntan kvar! Har också gjort klart större del av restuppgifterna i dom kurser som redan är avslutade så lyckats samla på mig G/VG i tre kurser på en vecka! Stolt JAA!!
Nu känner jag att det vart många positiva inlägg här, kanske är dags att börja klaga lite!?
framtids planer
Har nu för en gångs skull skaffat mig lite mål med livet. Kommer nu få jobba/träna hela sommaren för att sedan kunna gå GMU och sen försöka fortsätta som hundförare inom det militära.. Har dock insett att det kommer krävas otroligt hård disciplin från min sida och även en ny hund då Selma är för snäll och skulle aldrig kunna markera människor.. Men de klagar jag inte på! dock får väl de vänta till efter sommaren och GMU:n så jag får min del gjord innan jag börjar kämpa med en liten hund också! Tänker alltså inte ta den ''lätta'' vägen genom nån av försvarsmaktens hundar utan vill vara med och utbilda min egen tjänstehund antingen via försvarsmakten direkt eller brukshundklubben!
Synd bara att jag är så impulsiv och vill göra allt jag får för mig med detsamma.. Kämpa med tålamodet Matilda!!
lite resultat efter april.
Börjar bli så otroligt stolt över mig själv! har nu kört 5-6 pass i veckan i snart 4 veckor och de är så roligt att se att man kan börja öka vikterna! på dagens benpass hade jag 10kg mer på stången än vad jag haft tidigare så lite resultat börjar man se av all träning.. Dock inte dom resultat jag skulle velat börja se på vågen men får fortsätta kämpa för de nu hela maj så kör vi nästa in vägning på min födelsedag!
mage och cardio
''you're not as brave as you were at the start''
untitled
Önskar verkligen att jag hade bättre disciplin på mig själv när det kommer till mat! Men eftersom jag är så lättpåverkad av allt så är det lättare att tröstäta och deppa än att kämpa och träna.. Det jag vill få fram är alltså att jag fuskat ordentligt med maten idag genom att trycka i mig både glass och milkshake! Tänk om jag ändå hade vettiga anledningar till att äta iaf då, men nej! Jag va tvungen att sura över något löjligt problem som lätt kunde lösts om jag bara pratat om det direkt och sen va jag bara tvungen att testa balklänningen för att inse att jag har otroligt långt kvar innan jag är nöjd med hur jag ser ut (helt logiska anledningar till att äta!?) Hur kan man vara så dum så man äter mer när man vill gå ner i vikt.. skäms när jag skriver det för jag inser hur idiotiskt de är!
Så nu får jag väl börja om med maten igen då, dags att lägga undan allt onyttigt och fokusera på det hälsosamma!
Small changes can make a big difference
''tränings fokus''
för mycket tankar och för lite liv..
efter den här helgen har jag en hel del att tänka på som jag inte vill tänka på.. Vill bara kunna leva här och nu utan några problem! Så självklart gömmer jag mig i böckernas värld bland romantiska repliker och gester! Varför är det så otroligt svårt att bara vara öppen med vad man känner egentligen?!
Men nu ska vi inte sura över det! böcker och musik så är jag nog snart som vanligt igen..
vågar vägra vågen!!
Men nu tror jag äntligen att jag är påväg åt rätt håll eftersom jag börjat inse hur onormalt det egentligen är och att jag måste bryta de här mönstret innan det går över styr!
Så idag kan jag stolt säga att det är sju hela dagar sedan jag stod på vågen och det känns så otrolgit skönt att inte behöva känna det där behovet av att veta!
Klart det händer mig!
Jag vet att det här är något jag säkert kommer skratta åt i framtiden men just nu är det en av de hemskaste saker jag vart med om..
Skulle alltså på studentkryssning igår och hade allt under kontroll fram tills att vi klev av bussen i Stockholm och skulle till incheckningen, någonstans på vägen där blev jag av med min plånbok vilket betydde att jag inte hade någon chans att åka med på kryssningen trott att vi försökte på många sätt.. Det tar minst två timmar för mina föräldrar att hämta mig och så fort båten avgått skulle byggnaden stängas så där fick jag inte vänta..
Att komma ut från entrén och allt man ser är typ en enda stor, mörk och inhägnad parkeringsplats gjorde ju inte saken bättre. Så helt ensam utan pengar stod jag där och hade inte en aning om vart jag skulle ta vägen. Att stå ute i mörkret på parkeringsplatsen i två timmar kändes ju inte så lockande så självklart började jag gå efter vägen och självklar möter jag inte en enda person som jag kan fråga om hjälp. Men tillslut kom jag iaf fram till en liten mack där jag kunde fråga om hjälp och fick då typs om att gå till ett närliggande hotell.. Så ut i mörkret igen och gå efter ännu en väg en bra bit till..
Jag brukar kunna vara duktig på att hålla mig lugn men den här gången gick det lite över styr..
Förstår inte riktigt hur dom som håller i en kryssning för studenter så enkelt kan slänga ut någon på gatan efter att jag pratat med dom flera gånger om att min plånbok blivit snodd och att jag inte va härifrån.
Har tur som har sånna underbara föräldrar som släpper allt för att komma och hämta mig! Sen har jag verkligen fått se vem jag kan lite på i alla lägen!!! All kärlek till dom <3
Du och jag älskling!!
framtid eller inte, snart är även jag stor..
Sen har jag insett att jag kanske egentligen skulle behöva ta ett år utan att plugga efter studenten men det finns ju så mycket jag skulle vilja göra..
Vill inte behöva tänka på framtiden längre!! önskar att allt redan var bestämt och klart.