hej ensamma människa.
Trotts att jag hela tiden fortsätter försöka måste jag väl någon gång inse att jag faktiskt inte är ett alternativ för en del människor. Jag är typ den där människan man bjuder med varje gång det är något som händer och man behöver vara fler än bara dom närmaste vännerna men som man sen inte har någon kontakt med förrän det är dags för nästa grej. Vet inte om jag ska tycka att det är helt okej med tanke på att jag faktiskt behöver lite distans ibland. Eller om jag ska inse att jag faktiskt inte är en av dom där nära och kära vännerna som jag har trott att jag faktiskt har vart.
Har även börjar fundera på om det kanske är dags att bli vuxen med tanke på att jag faktiskt fyller 20år. Men samtidigt så är väl inte 20år så himla mycket och då måste man väl fortfarande kunna träffa och umgås med vänner? Det är ju inte precis som att jag har barn och familj. Jag kanske helt enkelt måste göra något vettigt och träffa vänner som faktiskt vill och tycker om att umgås med mig. För att sitta hemma en lördagskväll och kolla på melodifestivalen med mamma och pappa känns inte riktigt som ett så roligt alternativ längre...
Okej, för att sammanfatta detta inlägg lite (vet att jag har lätt att spåra ur) så har jag väl insett att jag är en otroligt ensam människa. Kommer i framtiden bo ute i skogen med 20 draghundar och ränna runt i skogen med en termos te i väskan (ja te är väl en självklarhet när man ska ut i skogen?).
Har även börjar fundera på om det kanske är dags att bli vuxen med tanke på att jag faktiskt fyller 20år. Men samtidigt så är väl inte 20år så himla mycket och då måste man väl fortfarande kunna träffa och umgås med vänner? Det är ju inte precis som att jag har barn och familj. Jag kanske helt enkelt måste göra något vettigt och träffa vänner som faktiskt vill och tycker om att umgås med mig. För att sitta hemma en lördagskväll och kolla på melodifestivalen med mamma och pappa känns inte riktigt som ett så roligt alternativ längre...
Okej, för att sammanfatta detta inlägg lite (vet att jag har lätt att spåra ur) så har jag väl insett att jag är en otroligt ensam människa. Kommer i framtiden bo ute i skogen med 20 draghundar och ränna runt i skogen med en termos te i väskan (ja te är väl en självklarhet när man ska ut i skogen?).
skjut mig..
Tror hela min värld håller på att rasa.. Bryter ihop för minsta lilla fel och min familj börjar nog tappa tålamodet vid det här laget! är ju ganska skönt att kärleken är 30mil härifrån så jag slipper sabba de också..
Förstår inte hur jag kan ha skitigt i exakt alla uppgift i tre år och ändå trott att jag skulle klara av skolan. Får nu sitta hela dagarna och slita arslet av mig bara för att få ett G i kurserna...
Önskar verkligen att man kunde lyckas i livet utan att gå i skolan
Förstår inte hur jag kan ha skitigt i exakt alla uppgift i tre år och ändå trott att jag skulle klara av skolan. Får nu sitta hela dagarna och slita arslet av mig bara för att få ett G i kurserna...
Önskar verkligen att man kunde lyckas i livet utan att gå i skolan
''you're not as brave as you were at the start''
Nu har jag åter ingen gjort det jag är bästa på, nämligen tänka!! Tror aldrig jag kommer fram till något vettigt men kan tycka att jag är ett riktigt geni ibland..
Jag blev kär i en låt som jag hörde på tv och så har jag såklart lyssnat på den 100 gånger om och om igen, men de va inte precis en glad låt så nu har jag blivit sådär deppig och krupit ner i sängen igen! Varför måste man egentligen ta åt sig så mycket av vissa saker? Nu försöker jag iaf motverka den där dumma ''depp'' efekten genom att lyssna på mumford and sons (och för er som inte lyssnar på dom så är det inte världens gladaste musik jämt) så jag vet faktiskt inte om jag blir nå gladare.. Kommer nog få spela lite partymusik till slut så jag inte sitter och gråter när jag ska äta med mina fina flickor!!
Men sen får mumford and sons mig alltid att börja tänka på kärlek och det är ett helt annat kapitel som jag faktiskt inte tycker att vi ska gå in på idag!!
untitled
Önskar verkligen att jag hade bättre disciplin på mig själv när det kommer till mat! Men eftersom jag är så lättpåverkad av allt så är det lättare att tröstäta och deppa än att kämpa och träna.. Det jag vill få fram är alltså att jag fuskat ordentligt med maten idag genom att trycka i mig både glass och milkshake! Tänk om jag ändå hade vettiga anledningar till att äta iaf då, men nej! Jag va tvungen att sura över något löjligt problem som lätt kunde lösts om jag bara pratat om det direkt och sen va jag bara tvungen att testa balklänningen för att inse att jag har otroligt långt kvar innan jag är nöjd med hur jag ser ut (helt logiska anledningar till att äta!?) Hur kan man vara så dum så man äter mer när man vill gå ner i vikt.. skäms när jag skriver det för jag inser hur idiotiskt de är!
Så nu får jag väl börja om med maten igen då, dags att lägga undan allt onyttigt och fokusera på det hälsosamma!
pretty thing
Jag får ofta höra att jag verkar vara en sån lugn och trygg person. Det kan stämma ganska bra till viss del. men sen kommer dom där stunderna så hela ens värld vänds upp och ner!
De här har vart den jobbigaste, nervösaste och underbaraste ''helg'' jag haft på otroligt länge! och jag skulle göra vad som helst för att få göra om allt igen!
Heart broken
If only...
...
lite lagoms skoltrött tjej...
instängd och kvävd är två ord som beskriver min känsla otroligt bra just nu...
- Hur ska jag orka göra allt i skolan?
- hur ska jag hinna göra allt i skolan?
- Hur ska jag ens kunna ta mig upp till skolan varje dag när allt i min kropp vill därifrån?
ja visst är det sjukt roligt att gå sista året, MEN om jag kunde byta linje utan att behöva gå om alla år skulle jag inte tveka en sekund!!